Q&A IHE Forum: Intervju med SKL:s förhandlingskoordinator Mikael Svensson
Mikael Svensson ©SKL
Inför IHE Forum 2017 har vi varit i kontakt med några av deltagarna i konferensprogrammet för att få reda på mer kring vilka utfall som ska mätas, hur de ska användas och hur de kan omvandlas till värde. Här kan du läsa intervjun med Mikael Svensson, förhandlingskoordinator på Sveriges Kommuner och Landsting (SKL).
IHE: Hur skulle du beskriva ditt uppdrag som förhandlingskoordinator på SKL?
Mikael Svensson: Den gemensamma funktionen Förhandling är en del av landstingens samverkansmodell för läkemedel. Funktionen är beroende av att landstingen bidrar med bemanning till förhandlingsdelegationer/-grupper i situationer där villkor behöver regleras t.ex. för att NT-rådet ska kunna fatta beslut om en bejakande rekommendation. Det finns ingen permanent förhandlingsdelegation utan landstingen bemannar solidariskt de grupper som etableras. SKL ansvarar för funktionen genom att bemanna med en förhandlingskoordinator.
Som koordinator ska jag stötta och koordinera förhandlingsarbetet och det är min uppgift att skapa så bra och trygga villkor för landstingen som möjligt. Jag arbetar med stöd till landstingen både vid trepartsöverläggningar (receptläkemedel) och vid förhandling/upphandling av rekvisitionsläkemedel. För rekvisitionsläkemedel får jag mina uppdrag via NT-rådet.
IHE: Vilka är de största vinsterna med införandet av NT-rådet?
Mikael Svensson: Jämfört med tidigare gemensamt arbete, t.ex. via NLT-gruppen, så har etableringen av NT-rådet inneburit en ökad tydlighet för hur beslut om gemensamma rekommendationer fattas. Rekommendationerna har också utvecklats och fått en bättre och mer enhetlig struktur. Ambitionen för NT-rådet omfattar bl.a. att fatta snabba och tydliga beslut om rekommendationer och min bedömning är att det fungerar bättre än tidigare på grund av en ökad tydlighet i mandat för NT-rådet, jämfört med NLT-gruppen. Vidare finns en bättre och tydligare organisation och samverkan mellan landstingen etablerad idag.
IHE: Vad är de viktigaste förutsättningarna för att kunna enas om finansiering och betalningsmodeller? Hur kan utfallsmått bidra till att underlätta utformningen av dessa?
Mikael Svensson: Möjligheterna att konstruera betalningsmodeller som ska fungera i samtliga landsting blir i stor utsträckning styrande. Det är en stor skillnad mellan vilka konstruktioner som kan etableras för recept- och rekvisitionsläkemedel. Utfallsmått har hittills inte använts utan endast approximationer, t.ex. att utebliven uthämtning av läkemedel betyder utebliven effekt eller biverkningar. Min bedömning är att det fortsatt kommer vara mycket svårt att få nationell acceptans för avtal som bygger på utfallsmått där extra rapportering krävs. Samtidigt kanske det kommer vara nödvändigt för vissa läkemedel om de överhuvudtaget ska kunna användas. För flera läkemedel vid särskilda tillstånd är läkemedelskostnaden så hög att det inte går att bejaka användning. Om då företagen inte kan acceptera rak återbäring, eller sänka sitt pris så att behandlingskostnaden blir rimlig, kan avtalskonstruktioner som bygger på utfallsmått vara ett sätt som blir nödvändigt om läkemedel ska kunna användas.
Hör mer från Mikael Svensson på IHE Forum i Lund 7-8 september 2017.
Välkomna!