Effectiveness and costs of new medical technologies -register-based research in psoriasis

Norlin J

Psoriasis är en kronisk, immunologisk, systemsjukdom som har en skattad prevalens på cirka 2-3 procent. Psoriasis är associerad med ledsjukdomen psoriasisartropati. Det finns flera behandlingsalternativ för psoriasis. Patienter med måttlig till svår psoriasis behöver i allmänhet systemiska läkemedemedel. Under 2004 infördes biologiska systemläkemedel för patienter med måttlig till svår psoriasis i Sverige.

Torsdag den 14 november, 2013  försvarade Jenny Norlin, vid institutionen för folkhälsa och klinisk medicin, avdelningen för dermatologi och venereologi, på Umeå Universitet sin avhandling. Det övergripande syftet med avhandlingen var att analysera relationen mellan mått av hälsorelaterad livskvalitet och ett kliniskt mått av psoriasis svårhetsgrad på huden för patienter med psoriasis, att analysera effektiviteten av biologiska läkemedel för psoriasis i klinisk vardag samt att undersöka hur kostnaderna i psoriasispopulationen förändrats efter införandet av biologiska läkemedel i Sverige. Studierna baseras på nationella och administrativa register samt på PsoReg, det nationella kvalitetsregistret för systembehandling av psoriasis.

Den första studien, som var baserad på PsoReg, undersökte relationen mellan det generiska livskvalitetmåttet EQ-5D, det dermatologi-specifika livskvalitetmåttet Dermatology Life Quality Index (DLQI) och det kliniska måttet av psoriasis svårhetsgrad på huden, Psoriasis Area and Severity Index (PASI). Studien visade att patienter med måttlig till svår psoriasis hade signifikant lägre hälsorelaterad livskvalitet jämfört med normalbefolkningen. Vidare att kvinnor rapporterade sämre hälsorelaterad livskvalitet än män, trots att kvinnor hade lägre klinisk svårighetsgrad av hudpsoriasis än män.

Den andra studien inkluderade patienter registrerade i PsoReg som bytte till ett biologiskt läkemedel för första gången under registreringen. Patienterna hade betydande förbättringar i alla utfallsmått och patienter som uppfyllde kriterierna för måttlig till svår psoriasis hade högst nytta av de biologiska läkemedlen.

Den tredje studien analyserades den relativa effektiviteten av att fortsätta standardbehandling med konventionella systemläkemedel jämfört med att byta från konventionell till biologisk systembehandling bland patienter i PsoReg med måttlig till svår psoriasis. Patienterna matchades med propensity scores och genomsnittliga behandlingseffekter skattades i de tre utfallsmåtten. De matchade konventionellt och biologiskt behandlade patienterna hade liknade patientkaraktäristika i väsentliga och observerbara variabler. Den subgrupp av patienter som inte svarade på den konventionella systembehandlingen hade hög potentiell nytta av biologiska läkemedel.

Den fjärde studien analyserade direkta och indirekta kostnader av psoriasis i en bred patientpopulation på över 50,000 individer från Socialstyrelsens register. Direkta kostnader inkluderade patientbesök i specialistsjukvård från nationella patientregistret och förskrivna läkemedel som används för psoriasisbehandling, från vii läkemedelsregistret. Indirekta kostnader inkluderade produktivitetsförluster i form av sjukskrivningar och förtidspensioner (sjukersättning) som merkostnader jämfört med kontroller från normalpopulationen, matchat på kön, ålder och kommun. Sjukfrånvaro och förtidspension var större bland personer med psoriasis än bland matchade kontroller. Direkta kostnader ökade och produktivitetsförlusten minskade mellan åren 2006 och 2009.

Sammanfattningsvis visade avhandlingen att psoriasis är förknippad med betydande direkta och indirekta kostnader och sjukdomen har en signifikant negativ inverkan på patienters hälsorelaterade livskvalitet. Vid utvärderingar av psoriasisbehandlingar och utformande av behandlingsriktlinjer behövs både generiska och dermatologispecifika hälsorelaterade livskvalitetsmått samt kliniska utfallsmått, eftersom måtten har olika användningsområden. Även om studierna är beroende av datakvalitet och generaliserbarhet, så tyder resultaten på att konventionella läkemedel är lämpliga som förstahandsbehandling och biologiska läkemedel som andrahandsbehandling, vid nuvarande prissättning. Resultaten indikerar att fördelningen av de olika typerna av systemläkemedel inte är optimal i svensk klinisk praxis.

Läs mer och ladda ner avhandlingen

Thesis 2013. Umeå: Umeå University, Sweden.